FAKTA OM DINOSAURIER

Här kommer Pappa Kapsyl samla en massa fakta och bilder om dinosaurier. RAAAOW!
Sidan är under uppbyggnad. Källa: Wikipedia.

Vilka var dinosaurierna?

Dinosaurier (skräcködlor) är en stor grupp utdöda reptiler som tillhör gruppen härskarödlor (Archosauria). Dinosaurierna levde under mesozoikum, den era som omfattar de geologiska perioderna trias, jura och krita. De tidigaste dinosaurierna utvecklades för ungefär 230 miljoner år sedan och dinosaurierna dog ut i samband med den omfattande massdöd som inträffade för cirka 65 miljoner år sedan. Det är i dag accepterat att moderna fåglar har utvecklats ur en grupp dinosaurier. Dinosauria är således en parafyletisk grupp.

Varmt eller kallt blod?

En lång tvistefråga har varit om dinosaurierna liksom däggdjur och fåglar var varmblodiga eller kallblodiga som ormar och ödlor. Om de var varmblodiga blir det enligt förespråkarna lättare att förklara att många faktiskt var så aktiva som de var. Krokodiler och andra reptiler är ju som bekant ganska slöa. Andra bevis på att dinosaurierna var varmblodiga är att man hittat många dinosaurier som levde i områden med riktigt kyligt klimat nära de arktiska områdena. Paleontologerna anser att dessa dinosaurier måste ha haft ett effektivt sätt att själva kontrollera kroppstemperaturen. Även analys av benstrukturen hos många dinosaurier talar för detta. Det betyder emellertid inte att alla dinosaurier var varmblodiga. Idag lutar forskarna åt att en del var varmblodiga och andra kallblodiga. En del var nog varken det ena eller andra utan kunde hålla en jämn kroppstemperatur på andra sätt, främst de gigantiska sauropoderna.

Hur stora var de?

Dinosaurierna varierade kraftigt i storlek, från de gigantiska sauropoderna till de minsta djuren, som inte var större än kycklingar. För dinosauriestandard, var Sauropoderna gigantiska. Även de minsta Sauropoderna var bland de största i sitt habitat. MicroraptorParvicursor och Saltopus var alla under 60 centimeter långa.[2]

Försvar

Förutom att leva tillsammans utvecklade olika växtätare sina sätt att skydda sig mot rovdinosaurier. Sauropoderna blev enormt stora och kunde därmed inte bli hotade. Hadrosauriderna (”anknäbbsdinosaurier”) utvecklade god syn och hörsel som varnade dem i förväg. Troligtvis kunde dessa djur också framkalla högljudda brölanden som varnade andra djur i deras närhet. Andra växtätare, främst stegosauriderna och ceratopsierna, utvecklade förutom flocklivet mer aktiva sätt att försvara sig. Ceratopsierna hade långa horn och stegosauriderna hade hotfulla piggar långt ute på svansen. Ankylosauriderna försåg sig med ett pansarskal, likt enorma sköldpaddor. Slutligen var en del små växtätare mycket snabba och kunde springa ifrån i stort sett alla kända rovdinosaurier.

Edmontonia

Dinosauriefynd

Dinosaurier dominerade landlivet på alla kontinenter, även Antarktis. I Sverige har det gjorts tämligen få fynd. En grundläggande förutsättning för att hitta dinosauriefossil är att bergarterna som fossilen är inbäddade i, bildades under mesozoikum när dinosaurierna levde. Nedan följer en kort genomgång av de fynd som gjorts på olika kontinenter.

  • Europa: Detta var platsen de första dinosaurierna upptäcktes och beskrevs vetenskapligt, vilket skedde på 1820-talet. Man har gjort mycket rika fynd av dinosaurier från alla tre geologiska tidsperioder som dinosaurierna levde, framför allt i Väst- och Centraleuropa. Fynden inkluderar dinosaurier från alla stora grupper utom ceratopsiderna (”horndinosaurierna”).
  • Nordamerika: Den kontinent där de allra flesta fynden av dinosaurier från alla de stora grupperna gjorts och USA är det enskilda land där man hittat flest dinosauriefossil, dock har det även gjorts en mängd fynd i södra Kanada. Nordamerika var några av de mest kända dinosauriernas hemvist – som till exempel Tyrannosaurus rexTriceratopsDiplodocusBrachiosaurus och Stegosaurus. Fynden från Nordamerika spänner över hela dinosauriernas era.
  • Sydamerika: De första dinosaurierna i Sydamerika upptäcktes i slutet av 1800-talet och sedan dess har många intressanta fynd gjorts av såväl tidiga dinosaurier som väldiga sauropoder och stora karnivorer. Alla stora dinosauriegrupper (bortsett från ceratopsier och möjligenhadrosaurider (”anknäbbsdinosaurier”) tycks ha bebott kontinenten. Faktum är att under de senaste 15 åren har många av de mest spektakulära fynden gjorts i Sydamerika. Fynden inkluderar till exempel de största dinosaurierna som någonsin hittats och blivit vetenskapligt beskrivna, såväl bland herbivorer (Puertasaurus och Argentinosaurus) som karnivorer (Giganotosaurus och Mapusaurus).
  • Afrika: Fynden är framförallt koncentrerade till Nordafrika och Östafrika samtidigt som kontinenten var hem för mängder med dinosauriefamiljer från hela dinosauriernas era. Bland fynden märks enorma växtätare som Paralititan, väldiga köttätare som Spinosaurus (enligt de senaste rönen ännu större än Giganatosaurus och Mapusaurus) och Carcharodontosaurus, samt många tidiga dinosaurier från trias.
  • Asien: Här har de flesta fynden, varvid det totala antalet är anmärkningsvärt, gjorts i tre regioner: KinaIndien och Centralasien. Kontinenten beboddes av dinosaurier från alla stora grupper. Kina är näst USA det enskilda land där man hittat flest dinosaurier. Fossilen inkluderar lämningar från dinosaurier av alla storlekar och under 1990-talet hittade man för första gången dinosaurier med fjädrar, se Microraptor. Bland fynden kan också nämnas väldiga sauropoder som till exempel Mamenchisaurus, stora karnivorer som Yuangchanosaurus och hadrosaurier somSaurolophus. Centralasien med sina öknar, halvöknar och kärva klimat har visat sig vara en guldgruva för paleontologerMongoliet har världens största fyndigheter av dinosaurier från yngre krita. Bland fynden kan nämnas TherizinosaurusVelociraptor och Tarbosaurus. Även före detta sovjetiska Centralasien har varit en synnerligen lyckosam plats för paleontologer som letar dinosauriefossil. I Indien har de flesta fynden gjorts av dinosaurier från yngre krita, även om man dessutom hittat äldre daterade fossil. Bland fynden kan nämnas Bruhathkayosaurus som möjligen är den största dinosaurien som existerat – fynden är för få för att dra säkra slutsatser (tills vidare är Puertosaurus rekord­hållaren).
  • Australien: Här har många fynd gjorts av såväl herbivorer som karnivorer. Vissa av fynden på denna kontinent tyder starkt på att dinosaurierna faktiskt var varmblodiga som fåglar och däggdjur (Australien låg vid den tiden mycket närmare polarområdena).

 

Varför försvann dinosaurierna?

Dinosauriernas välde över världen avslutades i slutet av krita för ungefär 65 miljoner år sedan, vid Krita/Tertier-gränsen genom ett stort massutdöende. Det framstod länge som ett mysterium.[6] Tillsammans med dinosaurierna dog också en mängd andra djurgrupper ut, som till exempel de stora flygödlor och de stora flygande kräldjuren. Totalt beräknas 65-70 % av alla då existerande djurgrupper ha försvunnit och av större djur (över 25 kg) försvann minst 90 %. Utdöendet slog minst lika hårt mot livet i havet som på land.

Tidiga teorier

Dinosaurier har varit kända sedan 1800-talet. Det dröjde dock ända tills 1920-talet innan man började titta närmare på utdöendet.[7] Genom åren har det presenterats en mängd teorier om vad som var orsaken till att dinosaurierna dog ut. Många av de äldre teorierna var dåligt underbyggda och tog inte hänsyn till att så många andra djurgrupper också utrotades. Bara 5 miljoner år före kritaperiodens slut (en kort tid i geologiska sammanhang) tycks det ha funnits fler dinosauriearter än någonsin.

Några tidiga förslag på orsaker till massutdöendet:

  • En hormonsjukdom uppstod hos dinosaurierna som gjorde äggskalen för hårda eller kanske för mjuka.[källa behövs]
  • En asteroid orsakade ett dammoln som avskärmade solljuset i åratal.[källa behövs]
  • Ändrad omgivningstemperatur gjorde att bara dinosaurier av ett kön kläcktes. (Vi vet att temperaturen bestämmer fostrets kön hos exempelvis havssköldpaddor.)[källa behövs]
  • Syrehalten på jorden sjönk så att de större djuren inte kunde överleva.[källa behövs]
  • Infektionssjukdomar orsakade av virusbakterier och parasiter.[6]
  • Små däggdjur dök upp och åt upp ägg.[6]

Det faktum att det inträffade ett massutdöende fick så småningom forskarna att inse att förutsättningarna för livet på jorden måste ha förändrats radikalt i slutet av krita. En seriös teori måste förklara varför så många djurgrupper försvann, inte bara dinosaurierna. På 1970-talet föreslogs till exempel att en supernova (exploderande stjärna) inträffat alltför nära jorden, varvid den livsfarliga strålningen tog kål på en stor del av livet.[6] Nära betyder här mindre än 100 ljusår bort. Drastiska klimatförändringar, orsakade av sjunkande havsnivå, kontinentaldrift och ökad geologisk aktivitet (främst vulkanutbrott), var andra teorier som övervägdes.[6] Det föreslogs också att dinosaurierna hade varit på tillbakagång en lång tid, och dog därmed inte ut i ett slag.[7]

Skellet av Tyrannosaurus rex. Hu!!!

PANG! KOMET!

I början av 1980-talet lanserades den teori som idag betraktas som huvudorsaken av de flesta forskarna. Enligt denna teori ska en jättelik asteroid eller komet (minst 10 kilometer i diameter) ha kolliderat med jorden för 65 miljoner år sedan. Nedslagsplatsen tros ha varit Yucatánhalvön vid den Mexikanska golfen. Styrkan i explosionen skulle motsvara cirka 100 biljoner (14 nollor) ton trotyl eller närmare 7 miljarder Hiroshimabomber. Det är flera tusen gånger den samlade sprängkraften i världens kärnvapenarsenal och cirka 2 miljoner gånger kraftigare än världens hittills kraftigaste vätebomb, Tsar Bomba. Explosionen skulle ha utlöst gigantiska bränder runt hela världen, och sotet från dessa samt allt stoft från explosionen ska ha blockerat solljuset effektivt i åtskilliga månader, kanske flera år. Följden ska ha blivit en kärnvapenvinter. Utan solljus upphör fotosyntesen hos växterna och därmed kollapsar ekosystemen både på land och i havet. Även temperaturen skulle naturligtvis ha sjunkit drastiskt vilket skulle döda de flesta djur som inte dog av svält. Yucutanhalvön var vid den tiden ett grunt hav. Därför utlöstes antagligen megatsunamis. Det finns också en chans att en hyperkan skulle uppstått på platsen.

Teorin lanserades av Walter Alvarez, professor i geologi och geofysik, efter att han och hans far Luis Alvarez 1979 hade hittat ett tunt lager iridium i det marklager som var jordyta när katastrofen inträffade. Detta iridiumlager finns över hela världen. Iridium är ett ämne som ofta finns i meteoriter. Många var dock skeptiska till teorin.

Gravitationella spår av Chicxulubkratern på Yucatánhalvöns norra kust och omgivande doliner som vita prickar.

När man i början på 1990-talet dessutom hade identifierat den jättelika Chicxulubkratern, begravd långt under marken på Yucatanhalvön i Mexico, började opinionen i forskarvärlden att svänga. Kratern var 300 km i diameter och hade rätt ålder. Även om inte alla accepterar detta som huvudanledningen är det idag ingen som ifrågasätter att en kollision verkligen skedde.

En annan variant av kollisionsteorin som lanserats de senaste åren är att objektet som bildade Chicxulubkratern i själva verket bara var ett fragment från en ursprungskropp, och att flera fragment kolliderade med jorden inom loppet av bara några timmar. Utanför Indiens kust i Indiska Oceanen finns exempelvis en gigantisk krater, den så kallade Shivakratern. Den har visserligen blivit hårt nednött med tiden, men beräknas vara minst tre gånger så stor som Chixculubkratern och sägs också vara cirka 65 miljoner år gammal. Runtom i världen finns ytterligare ett antal mindre kratrar som kanske också har samma ålder.[8]

TULPANUTBROTT! ELLER, JAG MENAR… VULKANUTBROTT!

Huvudalternativet till kollisionsteorin idag är att gigantiska vulkanutbrott på Indiska halvön på Deccanplatån medförde såväl att atmosfärens sammansättning ändrades som att klimatet försämrades drastiskt. Dessa utbrott medförde bland annat sura regn vilket var förödande inte minst för havslivet. Kanske förstördes även ozonskiktet varvid farlig ultraviolett strålning nådde jordytan. Förslaget är framlagt av Gerta Keller.

Det finns dock en del som talar för att båda alternativen kan vara rätt. En del forskare menar att efter en apokalyptisk explosion orsakad av kollisionen i nuvarande Mexiko kan chockvågorna som fortplantade sig genom jorden mycket väl medfört att jordskorpan splittrades på andra sidan jordklotet och då hamnar vi i centrala Indien. Det skulle då vara orsaken till de enorma vulkanutbrotten.[6]

 

Fakta om Dinosaurier

 

Kungen av dinosauriepop